Andersson var också ansvarig för den psykologiska delen av socialstyrelsens, numer, omtalade riktlinjer. Dessa riktlinjer förespråkade att KBT skulle vara förstavalet av psykologisk behandlingsmetod vid mild till måttlig egentlig depression. Enligt Anderssons egen forskning som vi redogjort för ovan finns det dock inget som förordar att KBT skall anses vara en bättre behandlingsmetod vid depression. Något konstigt är det kanske att professorn inte följer sin egen forskning i utformandet av de nationella riktlinjerna.
Cuijpers et al (2008) har i en metastudie jämfört sju (!) olika terapiformer vid mild till måttlig depression. Studien består av 53
behandlingsstudier. De sju terapiformerna som jämförs är:
- Psykodynamisk psykoterapi
- kognitiv beteendeterapi
- beteendeaktivering
- problemlösningsterapi
- interpersonell terapi
- icke-direktiv stödterapi
- social färdighetsträning
Författarnas slutsats är att det saknas betydande skillnader avseende effektstyrka mellan de olika behandlingsmetoderna. Interpersonell terapi gav dock något lite bättre och icke-direktiv stödterapi något sämre resultat.
Studien är kanske något extra intressant om man betänker att en av artikelförfattarna är Gerhard Andersson, professor med KBT-inriktning. Andersson var också ansvarig för den psykologiska delen av socialstyrelsens, numer, omtalade riktlinjer. Dessa riktlinjer förespråkade att KBT skulle vara förstavalet av psykologisk behandlingsmetod vid mild till måttlig egentlig depression. Enligt Anderssons egen forskning som vi redogjort för ovan finns det dock inget som förordar att KBT skall anses vara en bättre behandlingsmetod för depression. Något konstigt är det kanske att professorn inte följer sin egen forskning i utformandet av de nationella riktlinjerna.
Vidare ska sägas att studien visar att KBT har signifikant högre antal “drop-outs” från terapin (dvs. patienter som inte fullföljt behandlingen). Problemlösningsterapi visade upp motsatt statistik, dvs. hade signifikant lägre antal “drop-outs”.
Foto: flattop341
May 2nd, 2011 at 2:14 pm
Intressant sida och intressant artikel (Psychotherapy for depression in adults…). Jag undrar var jag kan få tag på artikeln, jag hittade den inte på nätet men jag kanske sökte dåligt? Om ni vet så maila mig gärna, det vore guld!
Med vänlig hälsning,
Linda
May 3rd, 2011 at 12:10 pm
Hej Linda!
Vad kul att du gillar sidan! Artikeln är som du säger svår att hitta, vi kunde inte heller hitta någon bra länk som fanns tillgänglig för alla på internet.
Vänliga hälsningar
Jakob & Karin
August 31st, 2011 at 4:46 pm
Hej
Här är länken till artikeln
ajp.psychiatryonline.org/cgi/content/abstract/165/10/1272
August 31st, 2011 at 9:49 pm
Hej Lasse!
Det där är en annan artikel än den som åsyftas i inlägget, men tack för den också!
March 1st, 2012 at 1:52 pm
är behandlingslängd desamma i de olika behandlingarna som jämförs?
March 1st, 2012 at 11:32 pm
De redogör inte för den exakta behandlingslängden, men däremot är det enbart korttidsterapier som ingår i studien – det är alltså inga långtidsterapier med i jämförelsen.
July 23rd, 2013 at 5:22 pm
Hej! På samma tema kan jag rekommendera studien “Comparative Efficacy of Seven Psychotherapeutic Interventions for Patients with Depression: A Network Meta-Analysis” som använder sig av nätverks meta-analytiska metoder för att undersöka samma frågeställning. Man kommer i stort fram till samma resultat som Cujipers et al. rörande effektstorlekar men att själva “robustheten” i evidensgrunden skiljer sig markant mellan olika psykoterapeutiska modeller. Forskarna stödjer sig på resultat som visar på att effektstorlekar för psykoterapi generellt minskar som en funktion av storleken på studien och definierar därför “robusthet” som att det finns storskaliga välkontrollerade studier útförda. Utifrån detta menar de sen på att KBT, IPT och problemlösande terapi är de metoder som sådana studier har utförts på. Dock kan man kanske undra exakt hur forskarna har definierat ett “stor” studie och en “medelstor” etc.
Om inte annat rekommenderar jag att läsa studien då den har en mängd illustrerande figurer som enkelt visar hur effektstorlekarna ser ut, mot vad olika psykoterapimetoder har prövats mot varandra samt storleken 0och mängden på studierna.
Barth, J., Munder, T., Gerger, H., Nüesch, E., Trelle, S., Znoj, H., … & Cuijpers, P. (2013). Comparative Efficacy of Seven Psychotherapeutic Interventions for Patients with Depression: A Network Meta-Analysis. PLoS medicine, 10(5), e1001454.
July 23rd, 2013 at 5:29 pm
En annan het studie från cujipers forskarlag är “How much psychotherapy is needed to treat depression? A metaregression analysis.” Denna studie undersökte associationen mellan tid i terapi och effektstorleken vid deppression och fann förvånande nog enbart en liten association som försvann vid en korrektion för andra variabler.
Något ganska intressant är dock att forskarna fann att träffa deprimerade patienter två gånger snarare än en gång i veckan ökade effekten av terapin med g = 0.45.
Jag har inte lus läst studien men det låter som en intressant och enkelt implementerad förändring i behandlingen av deppression ifall resultatet håller.
November 24th, 2013 at 1:24 pm
Hej Erik,
Barth et al., är en intressant studie. Om jag minns rätt så tar man med en “stor” studie för PDT där väldigt kort (cirka fem sessioner om jag minns rätt) behandling appliceras på kroniskt deprimerade. Att detta försämrar resultaten för STDP vid depression är således inte så konstigt. Nu har dessutom Driessen et al., (2013) publicerats vilket lär vara en av de större studierna som genomförts vid depression. Resultaten visar återigen på att skillnaderna behandlingarna emellan är icke-signifikanta och man kan vid avslutad behandling fastslå att pdt är non-inferior jämfört med KBT. Så Barth et al., blir i det hänseendet litet daterad. Sen får väl ingen av behandlingarna något lysande resultat och det finns lite intressanta trender i materialet. En text om studien finns på http://psykodynamiskt.nu/?p=3691
Cuijpers et al., (2013) har jag inte läst. Tveksam till vilka längder man har med i studien. Finns förhållandevis få studier på området som tittar på riktig långtidsterapi. Intressant med fyndet angående frekvens. Borde undersökas nämre!