Archive | Alla inlägg

Tips: Kurs i Stockholm om Mentaliseringsbaserad terapi och psykisk ohälsa hos ungdomar

Posted on 14 September 2018 by Karin Lindqvist

 

Kurs MBT 8-9 november 2018 xxx

Kommentarer (0)

Tags: , , , , , , , , , ,

Både PDT och KBT effektiva vid bulimi i tysk RCT

Posted on 05 September 2018 by Karin Lindqvist

young-woman-2268348_1920

Stefini, A., Salzer, S., Reich, G., Horn, H., Winkelmann, K., Bents, H., … Kronmüller, K. T. (2017). Cognitive-Behavioral and Psychodynamic Therapy in Female Adolescents With Bulimia Nervosa: A Randomized Controlled Trial. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 56(4), 329–335. http://doi.org/10.1016/j.jaac.2017.01.019

I april 2017 publicerades en tysk randomiserad kontrollerad studie där man jämförde psykodynamisk psykoterapi (PDT) med kognitiv beteendeterapi (KBT) vid bulimi.

81 kvinnliga ungdomar och unga vuxna (14-20 år) randomiserades till antingen KBT eller PDT. Studien genomfördes i Tyskland där det vanliga är att man får 60 sessioner terapi vid bulimi, varför även denna studie gav upp till 60 sessioner över en ettårsperiod. I genomsnitt gick patienterna 36.6 sessioner. Patienterna som gick i KBT gick i genomsnitt 33 sessioner och patienterna som gick i PDT gick i genomsnitt 40.7 sessioner. 38.5% av patienterna i KBT och 21.4% av patienterna i PDT hoppade av behandlingen. Vare sig avseende antal sessioner eller avhopp var det någon signifikant skillnad mellan grupperna

Både KBT och PDT var manualiserade. KBT gavs enligt Fairburns manual som är en vedertagen KBT-behandling vid bulimi. PDT fokuserade på symptom, länkat till mönster i relationer, konflikter, försvar, strukturella problem med mera. Alla terapeuter utbildades och handleddes. Följsamhet till behandlingen skattades och man såg att KBT-terapeuterna var något mer följsamma till manualen.

 Både patienterna i KBT och patienterna i PDT förbättrades signifikant, med en inomgruppseffekt på h = 1.22 för KBT och 1.18 för PDT. Det var ingen signifikant skillnad i effektivitet mellan behandlingarna.

Både patienterna i KBT och patienterna i PDT förbättrades signifikant, med en inomgruppseffekt på h = 1.22 för KBT och 1.18 för PDT. Det var ingen signifikant skillnad i effektivitet mellan behandlingarna. 33.3 % av patienterna i KBT gick i remission medan 31.0 % av patienterna i PDT gjorde detsamma, (lika många, 13 personer i varje grupp) inte heller här var det någon signifikant skillnad. Man fann små fördelar för KBT avseende hetsätning och utrensning medan PDT hade små fördelar avseende ångest över ätande.

Vid 12-månadersuppföljning kvarstod förbättringen och vissa hade fortsatt att förbättras. Ingen deltagare fick fortsatt behandling under uppföljningsperioden. Vid uppföljning var 15 patienter i KBT och 13 patienter i KBT klassade som fria från bulimi.

Författarna bakom studien diskuterar resultatet från några olika aspekter. Dels jämför de med tidigare studier som jämför KBT med PDT, framför allt en studie av Poulsen et al (2014) som visade på signifikant bättre resultat för KBT och låga remissionssiffror för PDT. De resonerar kring att PDT-behandlingen i denna studie var bulimispecifik och symptomorienterad på ett sätt som behandlingen i Poulsens studie inte var vilket kan vara en möjlig förklaring till att denna behandling var mer effektiv.

Resultaten från denna studie visar att både KBT och PDT är till hjälp för patienter med bulimi, och att PDT bör vara fokuserat mot ätstörningen för att vara som mest effektivt.

De tar även upp några brister i studien: dels hade den inte tillräckligt hög statistisk power för att visa ekvivalens mellan grupperna, vilket innebär att det kan finnas små skillnader som denna studie hade för få deltagare för att upptäcka. Därtill fanns det ingen kontrollgrupp, vilket beror på att man inte bedömde det som etiskt att låta patienter med ett så svårt tillstånd som bulimi stå på väntelista så länge som ett år. Samtidigt, menar författarna, finns det annan forskning som visar att bulimisymptom tenderar att vara stabila över tid utan behandling vilket motsäger att förbättringen skulle bero på naturlig progression.

Författarna menar dock sammanfattningsvis att resultaten från denna studie visar att både KBT och PDT är till hjälp för patienter med bulimi, och att PDT bör vara fokuserat mot ätstörningen för att vara som mest effektivt. Kliniker bör därför utifrån den forskning som finns överväga KBT, PDT och ”family based treatment” som alternativ vid bulimi hos tonåringar och unga vuxna.

Övriga referenser:
Poulsen S, Lunn S, Daniel SIF, et al. (2014) A randomized controlled trial of psychoanalytic psychotherapy or cognitive-behavioral therapy for bulimia nervosa. Am J Psychiatry. 171:109-116. 17.

Kommentarer (0)

Jon Frederickson föreläser i Stockholm

Posted on 06 February 2018 by Psykodynamiskt

The Man Who Thought Therapy was Bullshit: Working with Character Resistance

A Videotape Presentation Jon Frederickson, MSW

jonf

 

Imagine a patient who has defeated every therapist he has seen for thirty years. He’s not sure he has a problem. He’s not sure anyone can help him. He has given up. He thinks his previous therapist was “bullshit.” He has come only because someone sent him. Then he asks: “What should I do here?”

How do we begin therapy if no problem is declared? How can we explore anything if it is not the patient’s will to do therapy? How do we handle projection? What do we do when the patient devalues the therapist?

In this presentation of a videotaped initial session, Jon Frederickson will show how to work with treatment destructive defenses that would prevent any therapeutic alliance from forming. The case will also show how to mobilize an unconscious therapeutic alliance when there is no conscious therapeutic alliance.

In this presentation, you will learn how to:
Maintain a therapeutic focus in the face of provocation and acting out. Deactivate projections.
Mobilize the patient’s will to the task.
Turn the patient against his treatment destructive defenses

We will go through the videotape moment by moment to show how to assess and intervene on a microscopic level. The emphasis will be not just on learning theory, but on developing intervention skills.

Jon Frederickson, MSW, is on the faculty of the Washington School of Psychiatry, and guest faculty of the Laboratorium Psykoeducaji in Warsaw. He is also the author of Psychodynamic Psychotherapy: Listening from Multiple Perspectives and Co-Creating Change: effective dynamic therapy techniques, which won the first prize in psychiatry at the British Medical Association Book Awards in 2014. His most recent book is, The Lies We Tell Ourselves. He conducts trainings in the United States, Denmark, Norway, Sweden, Italy, Poland, and Australia. His skill building exercises for therapists and DVDs of actual sessions can be found at www.deliberatepracticeinpsychotherapy.com and www.istdpinstitute.com .

Location: Ersta Sköndal Bräcke Högskola, Aulan, Stigbergsgatan 30 A, Stockholm,

Date:  Sweden 2018-03-20

Time: Registration 9.15 – 9.30, presentation 10.00 – 17.30, Evening reception from 17.45.

Price: 2000 SEK (The price includes lunch, coffee during breaks, as well as a glass of wine and appetizers at the evening reception)

Registration: From Sweden: e-mail your name, and invoice information/address to teci.hill@esh.se for registration. You will get a confirmation of your registration on email and then we will send an invoice to the invoice address.From outside Sweden please contact Teci Hill teci.hill@esh.se for registration and Jan Sandstro?m for payment details: jan.sandstrom@esh.se

Last registration date is 20th February 2018. Seats are limited, register now!

Kommentarer (0)

Psykoterapicentrum anmäler Socialstyrelsen för jäv

Posted on 17 January 2018 by Psykodynamiskt

socjustitia

Nu har Psykoterapicentrum anmält Socialstyrelsen för jäv.

 Vill du hjälpa Psykoterapicentrum? Juridiska processer är kostsamma och resurskrävande, inte minst vid ett överklagande mot en myndighet.  Psykoterapicentrum startar därför en insamling (Crowdfounding) för att finansiera.

Du kan ge ditt bidrag till Psykoterapicentrum via Swish nr 123 484 42 88 eller sända ditt bidrag till Psykoterapicentrums plusgiro nr 86 93 17-8.

Läs mer här!

I december 2017 beslutade Socialstyrelsen om nya nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom.

Remissversionen av riktlinjerna kom redan i december 2016 och har varit föremål för kraftig debatt under året som gått. Vi har bland annat tidigare skrivit om detta här på bloggen. Vi har även varit delaktiga i att formulera ett remissvar som vi framöver planerar publicera på bloggen.

Nu har Psykoterapicentrum anmält Socialstyrelsen för jäv. Såhär skriver de själva om anmälan:

“Socialstyrelsen beslutade den 13 december 2017 om Nationella riktlinjer för Vård vid depression och ångestsyndrom. Syftet med riktlinjerna är att värdera vilka behandlingsmetoder, t.ex. psykofarmaka och psykoterapi, som sjukvården bör erbjuda patienter.

För detta arbete valde Socialstyrelsen att utse en ledningsgrupp med enbart kunskap om biomedicinska metoder (psykofarmaka, hjärnstimulering) och KBT. Forskare med kunskap om annan psykoterapi, som psykodynamisk terapi, gavs inget inflytande.

I ledningsgruppen har påvisats betydande jäv hos flera medlemmar, genom bl.a. koppling till olika företag som producerar och säljer psykofarmaka respektive KBT-behandling till sjukvården.

I riktlinjerna förordas huvudsakligen psykofarmaka, hjärnstimulering (ECT, rTMS) och kognitiv beteendeterapi (KBT). Annan evidensbaserad psykoterapi, så som psykodynamisk terapi (PDT), är marginaliserad på ett uppseendeväckande sätt.
Vi kan konstatera, liksom flertalet av remissinstanserna (forskare, fackförbund och patientföreningar), att Socialstyrelsens slutsatser avviker från hur internationell forskning tolkas i andra länders riktlinjer. Omfattande kritik i remissvaren har avfärdats av Socialstyrelsen.

Det är uppenbart att riktlinjer och prioriteringar har beslutats utan stöd i oberoende och neutral kunskapsvärdering, men däremot till fördel för de särintressen som finns representerade i projektledningen. Detta strider mot kravet på neutralitet och oberoende hos myndigheter, ett krav strängt reglerat i Förvaltningslagen samt i Socialstyrelsens egna föreskrifter för Jäv och Intressekonflikter.

Utifrån ovan beskrivna förhållanden yrkar vi:

  • att Förvaltningsrätten omgående upphäver Socialstyrelsens beslut att fastställa Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom.

Skäl för yrkande är:

  • påvisat jäv hos flera medlemmar i ledningsgruppen för riktlinjernas framtagande,
  • brist på saklighet i riktlinjerna då de påverkats av särintressen i ledningen,
  • att riktlinjerna medför skada för patienter genom att riktlinjerna begränsar tillgången till terapi för barn, ungdomar och vuxna, samt begränsar vårdens tillgänglighet och mångfald, utan vetenskapligt stöd,
  • att riktlinjerna utan saklig grund gynnar vissa utförare och missgynnar andra,
  • att riktlinjerna utan saklig grund leder till en betydligt snävare och mer begränsad vård än i andra jämförbara länder.”Källa: psykoterapicentrum.se (där även hela överklagandet finns att läsa).

 

I helgen talade psykoterapiforskaren och psykoterapeuten Malin Bäck i Sveriges Radio om hur en psykopedagogisk behandling (Deplyftet) helt utan forskningsstöd fått prioritet två på en skala där ett är högst och tio är lägst, medan andra behandlingar med betydligt starkare stöd prioriterats lägre. I Socialstyrelsens expertgrupp finns två av de personer som utvecklat och driver Deplyftet. Lyssna på inslaget här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6861719

Här är även ett inslag i SR om Psykoterapicentrums stämningsansökan gentemot Socialstyrelsen: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6863415

Kommentarer (0)

UngaVuxna-dagarna 25-26 januari 2018

Posted on 05 January 2018 by Psykodynamiskt

Här kommer tips om spännande konferens!

Mer information samt anmälan finns på www.ungavuxnadagarna.se.
UngaVuxna-dagarna 82,5x115 mm

Kommentarer (0)

Tags: , , , , ,

Tips: Föreläsning om mentalisering och ätstörningar 21/10 i Stockholm

Posted on 11 October 2017 by Karin Lindqvist

finnskarderud-1

 

Här kommer tips om en föreläsning lördagen den 21/10 2017 i Stockholm!

MINDING THE BODY – MENTALISERING OCH MENTALISERINGSBASERAD TERAPI VID ÄTSTÖRNINGAR

Finn Skårderud (f. 1956) är psykiater, författare och professor. Skårderud är grundare av Villa Sult, Institutt for spiseforstyrrelser, ett center för behandling, forskning och kulturförmedlning. Han driver en egen psykoterapeutisk praktik i Oslo samt arbetar som psykiater för Norges Olympiska Kommitté. Han är en internationellt erkänd expert på ätstörningar. Han är också medgrundare till Institutt for mentalisering i Norge. Han är anknuten till Norges Idrottshögskola som professor. Han är engagerad i tvärvetenskapliga angreppssätt på psykisk hälsa, med tonvikt på att tolka psykopatologiska fenomen utifrån både humanistiska, kulturella, estetiska och medicinska perspektiv. Skårderud har en omfattande produktion som facklitterär författare och skribent. Han har också skrivit skönlitteratur och för scenen. Han skriver regelbundet för den danska tidningen Information, norska Aftenpostens kulturredaktion och har en återkommande spalt i A-magasinet.

Tid: Lördagen den 21:a oktober. Föreläsning kl 9-15, årsmöte kl 15.30.

Plats: Aulan, Stigbergsgatan 30, Ersta-Sköndal-Bräcke Högskola, Campus Ersta.

http://www.esh.se/om-hogskolan/vara-campus/campus-ersta.html

Arrangör:  Svenskt Forum för Mentalisering

Priser: 500 kronor för medlemmar i Svenskt Forum för Mentalisering, 1000 kronor för icke-medlemmar (du kan bli medlem i samband med anmälan, avgiften är 250 kronor/år) I priset ingår lunch, kaffe och fika.

Anmälan: Maila till föreningens kassör Owe Larsols owe.larsols@comhem.se och betala in till BG 5041-9670. OBS! Antalet platser är begränsat! Var uppmärksam på information på hemsidan och Facebook i händelse av fullbokning.

Se även föreningens facebooksida för löpande information om arrangemang!

 

Kommentarer (0)

Glad midsommar önskar psykodynamiskt.nu!

Posted on 23 June 2017 by Psykodynamiskt

IMG_5198

Den här våren har det varit lite färre inlägg på bloggen än vanligt. Vi har på olika sätt engagerat oss i Socialstyrelsens förslag till riktlinjer för depression och ångest och bland annat skrivit ett långt remissvar där vi går igenom det vetenskapliga underlaget. Under våren och försommaren har det dock kommit en hel del spännande forskning som vi ser fram emot att sammanfatta till er i höst!

Varför inte så länge ägna sommaren åt att passa på att läsa lite psykodynamisk teori? Vår sommarpresent blir ett boktips (för den som inte ser bilden tillräckligt tydligt är boken alltså “Psychodynamic perspectives on conflict, av Christian, Eagle och Wolitzky, från 2017!)

På snart återseende!

Jakob och Karin

Kommentarer (0)

Tags: , , ,

Socialstyrelsen: Lögn eller faktaresistens?

Posted on 31 March 2017 by Psykodynamiskt

soc2

Det finns två sätt att tolka uttalandet: Antingen är de okunniga om sitt eget kunskapsunderlag, eller så är de fullständigt bekväma med att fara med osanning. Vilket är det?

Idag är sista dagen för att skicka in synpunkter till Socialstyrelsen angående deras remissversion av nationella riktlinjer för behandling av depression och ångest. Precis nu finner vi också en helt ny sida på Socialstyrelsens hemsida, där de skriver såhär: ”Debatten är viktig men har i vissa delar byggt på missuppfattningar. Här ger vi några svar på några frågor debatten väckt.”

Sedan står bland annat följande att läsa:

Terapiformen kognitiv beteendeterapi (KBT) prioriteras högre än flera andra behandlingar vid lindrig till medelsvår depression beroende på att den visat sig vara den mest effektiva behandlingen baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Det finns ingen forskning, vare sig i kunskapsunderlaget eller någon annanstans som säger detta. Detta trots att en av två stora non-inferiority-studier, det vill säga studier där man statistiskt lyckas belägga att behandlingarna är likvärdiga, inte är med i kunskapsunderlaget då den var för ny (Connolly-Gibbons, 2016). Detta också trots att man baserar stora delar av det vetenskapliga stödet inte på direkta jämförelser utan på en så kallad nätverksmeta-analys som gör jämförelser mellan resultat från olika studier (Barth et al., 2013).

Den belgiska forskaren Pim Cuijpers, som inte på något vis är en psykodynamiskt allierad forskare eller kliniker, men som gjort ett stort antal metaanalyser på olika psykologiska behandlingar vid olika tillstånd, formulerar sig såhär i en artikel från i år: ”In the past 4 decades about 500 randomized trials have examined the effects of psychological treatments of adult depression. In this article the results of a series of meta-analyses of these trials are summarised. Several types of psychotherapy have been examined, including cognitive behaviour therapy, behavioural activation therapy, interpersonal psychotherapy, problem-solving therapy, nondirective supportive therapy, and short-term psychodynamic psychotherapy. All therapies are effective and there are no significant differences between treatments.” (Cuijpers, 2017)

 

 Several types of psychotherapy have been examined, including cognitive behaviour therapy, behavioural activation therapy, interpersonal psychotherapy, problem-solving therapy, nondirective supportive therapy, and short-term psychodynamic psychotherapy. All therapies are effective and there are no significant differences between treatments.” (Cuijpers, 2017)

Nedan följer urklipp ur slutsatser/resultat från samtliga artiklar i kunskapsunderlaget för rad 68 (KBT för behandling av depression hos vuxna) där man jämfört PDT och KBT. Samtliga når slutsatsen att det inte går att påvisa någon skillnad mellan PDT och KBT alternativt att det går att påvisa en icke-skillnad:

Barth et al., (2013): ”However, effect differences between these six psychotherapeutic interventions were rather small. Overall, we found that different psychotherapeutic interventions for depression have comparable, moderate-to-large effects.” (trots problemen med Barth, redogjorda för tidigare i texten)

Cuijpers et al., (2013): ”The number of studies included in our meta-analysis allowed comparisons of CBT with other psychotherapies, including nondirective supportive therapy, BA therapy, psychodynamic psychotherapy, IPT, PST, and other psychotherapies. These comparisons indicate that CBT was no more or less effective than these other psychotherapies. However, some of these comparisons were based on a very small number of studies. For example, there were only 3 studies in which CBT was compared with PST. Despite the somewhat limited database, these results converge with the conclusion made by Cuijpers et al. that differences in ESs between psychotherapies for the treatment of depression are small and unstable across meta-analyses.”

Driessen et al., (2014): “We found no significant treatment effects or time-by-treatment interactions when analyses were controlled for differences between conditions in terms of therapist gender and profession. These findings are in line with the observer-rated and patient- rated outcomes of the same study that also showed no significant differences between treatment conditions at post-treatment (Driessen et al., 2013) and with meta-analyses that reported no significant post-treatment differences between individual CBT and PDT (Barth et al., 2013; Leichsenring, 2001).”

Driessen et al., (2013): “In the moderately depressed subgroup, observed remission rates for CBT and psychodynamic therapy were 26.5% (N=18/68) and 27.7% (N=23/83), respectively, with estimated odds ratios (1.02, 95% CI=0.50–2.06), observer ratings (Cohen’s d=–0.05, 95% CI=–0.37 to 0.27), and patient ratings (Cohen’s d=–0.24, 95% CI=–0.61 to 0.13) all indicating that psychodynamic therapy was noninferior to CBT. /…/ No statistically significant differences were found between psychodynamic therapy and CBT in a large sample of patients treated for a major depressive episode.”

Driessen et al., (2015): ”No significant differences on depression outcome measures were found between individual STPP and other psychotherapies at post-treatment and follow- up in analyses that were adequately powered to detect a clinically relevant effect. STPP was significantly more efficacious than other psychotherapies on anxiety measures at both post-treatment and follow-up.”

Fonagy, (2015): ”If CBT is more effective than PDT, this difference is neither large nor reliable. However, there are too few large-scale trials to fully establish equivalence.”

Att Socialstyrelsen går ut med detta påstående, vid denna tidpunkt, och uttrycker sig som att de reder ut “missuppfattningar” är, om man förutsätter att de är en objektiv och vetenskapligt intresserad myndighet, obegripligt.  

Det är heller ingen överraskning att KBT anses vara mer effektivt baserat på klinisk erfarenhet. Har man, som tidigare påpekats, en skevt sammansatt ledningsgrupp (som främst består av läkare och en psykolog som själv är styrelsemedlem i ett företag som bedriver internetbaserad KBT) och en prioriteringsgrupp som på liknande sätt har en kraftig slagsida till farmaka och KBTs fördel så är det inte så konstigt att man når slutsatsen att KBT fungerar bäst enligt klinisk erfarenhet. Om vi gör en marknadsundersökning rörande den bästa hamburgaren kommer vi sannolikt få olika svar om vi intervjuar kunder på McDonalds eller medlemmar i veganföreningen i Sverige.

Att Socialstyrelsen går ut med detta påstående, vid denna tidpunkt, och uttrycker sig som att de reder ut “missuppfattningar” är, om man förutsätter att de är en objektiv och vetenskapligt intresserad myndighet, obegripligt. Det finns två sätt att tolka uttalandet: Antingen är de okunniga om sitt eget kunskapsunderlag, eller så är de fullständigt bekväma med att fara med osanning. Vilket är det?

Kommentarer (4)

Tags: , , , , , ,

PDT likvärdigt KBT i största studien på ungdomar med depression någonsin

Posted on 29 January 2017 by Karin Lindqvist

7494528874_eee9a343e7_z

Goodyer, I. M., Reynolds, S., Barrett, B., Byford, S., Dubicka, B., Hill, J., … Midgley, N. (2016). Cognitive behavioural therapy and short-term psychoanalytical psychotherapy versus a brief psychosocial intervention in adolescents with unipolar major depressive disorder (IMPACT ): a multicentre, pragmatic, observer-blind, randomised controlled superiority trial. The Lancet Psychiatry, 0366(16), 1–11. doi:10.1016/S2215-0366(16)30378-9

I december 2016 publicerades sannolikt den största psykoterapistudien på ungdomar med depression någonsin. Studien är gjord i England och är en så kallad multi-center-studie vilket betyder att den är gjord vid flera kliniker. Så många som 470 ungdomar mellan 11 och 17 år med depression randomiserades till antingen psykodynamisk korttidsterapi, KBT eller en så kallad kort psykosocial intervention. Ungdomarna kunde också få samtidig medicinsk behandling om detta ansågs relevant, vilket är i linje med de brittiska riktlinjerna för behandling av depression. Ingen skillnad mellan grupperna fanns i hur många som fick medicin förskrivet.

Så många som 470 ungdomar mellan 11 och 17 år med depression randomiserades till antingen psykodynamisk korttidsterapi, KBT eller en så kallad kort psykosocial intervention.

Den psykodynamiska terapin var upp till 28 sessioner med upp till 7 sessioner för ungdomens vårdnadshavare. Manualen för den psykodynamiska behandlingen finns nu publicerad och går att hitta till exempel här. KBT-behandlingen var upp till 20 sessioner med upp till 4 familjesessioner. Behandlingen var anpassad till ungdomar. Den korta psykosociala interventionen har provats i en tidigare studie (ADAPT) där den kallades “Special clinical care”, och fick lika goda resultat som sedvanlig behandling, fluoxetin och KBT för ungdomar med svår depression. I behandlingen lades betoning på psykoedukation om depression och handlingsorienteraderade, målfokuserade interpersonella aktiviteter. Man arbetade specifikt med att hjälpa ungdomarna att ta hand om sig själva bättre såväl psykiskt som fysiskt, ägna sig åt aktiviteter som upplevs som positiva, öka och bibehålla engagemang i skola och vänskapsrelationer och minska isolering. Således var alla tre behandlingar tydligt fokuserade behandlingar som alla visat effektivitet för depression hos tonåringar i tidigare studier.

Utfall mättes vid 36 veckor, 52 veckor och 86 veckor och det primära utfallsmåttet var självskattad depression, mätt med Mood and Feelings Questionnaire (MFQ). Man tittade även bland annat på självskatttad ångest (RMAS) och observatörsskattat allmänt mående (HoNOSCA). 48% av patienterna hade komorbida psykiatriska diagnoser. 29% hade en samtidig diagnos, 13% hade två, medan 7% hade tre samtidiga diagnoser, utan skillnad mellan grupperna.

En vanlig svårighet i studier med ungdomar är att de frekvent uteblir från sin terapi. Så var även fallet i denna studie – ungdomarna kom med en median på sex sessioner i den korta psykosociala interventionen, nio sessioner i KBT och elva sessioner i PDT.

Mellan KBT och PDT fanns det ingen skillnad på något av måtten vid någon av mätpunkterna.

Trots detta var samtliga behandlingar verksamma. På det primära utfallsmåttet, självskattad depression, fanns ingen skillnad mellan behandlingarna vid avslutad behandling. Mellan KBT och PDT fanns det ingen skillnad på något av måtten vid någon av mätpunkterna. När man tittade på patienter som gått i KBT eller PDT (sammanslaget som en grupp) jämfört med patienter som gått i den korta psykosociala behandlingen fann man en fördel för KBT/PDT vid ångestmått vid 36 veckor. Patienter i samtliga behandlingsgrupper i studien minskade också självskadebeteende, utan skillnad mellan grupperna.

Antalet patienter i remission, alltså som tillfrisknat från depression, skilde sig inte heller mellan grupperna. Vid 12 veckor var 48% av patienterna i studien inte längre deprimerade. Vid vecka 86 var 77% i remission. Av de patienter som var i remission vid vecka 36 hade 10 procent i den psykosociala interventionsgruppen, 8% i KBT-gruppen och 4% i PDT-gruppen återfallit vid vecka 86. Cirka en fjärdedel av patienterna i studien svarade inte på den respektive behandling de fick. Detta är i linje med resultat från tidigare studier.

I Socialstyrelsens remissförslag till riktlinjer för behandling av depression hos ungdomar är dock inte denna studie medräknad och man nämner inte psykodynamisk behandling över huvud taget.

Såvitt författarna (och vi!) vet, är detta den första studien som visar att psykodynamisk terapi är lika verksamt som KBT vid depression hos ungdomar. Sammantaget tyder resultaten på att såväl den psykosociala interventionen som prövades, som KBT och PDT är verksamma behandlingar vid depression hos tonåringar, vilket utökar behandlingsalternativen för patienter. I Socialstyrelsens remissförslag till riktlinjer för behandling av depression hos ungdomar är dock inte denna studie medräknad och man nämner inte psykodynamisk behandling över huvud taget. Förhoppningsvis tas denna studie i beaktning i den slutgiltiga versionen, med tanke på att den är av en storlek och kvalitet som är ovanlig i forskningsbasen på tonårsdepression och således är ett viktigt bidrag.

Bild: Kartik Malik@Flickr

Kommentarer (0)

Tags: , , , , , , , ,

PDT=KBT vid depression?

Posted on 07 January 2017 by Jakob Mechler

Chris Frewin @Flickr.com

Chris Frewin @Flickr.com

Beth, M., Gibbons, C., Gallop, R., Thompson, D., Luther, D., Crits-christoph, K., … Crits-christoph, P. (2016). Comparative Effectiveness of Cognitive Therapy and Dynamic Psychotherapy for Major Depressive Disorder in a Community Mental Health Setting A Randomized Clinical Noninferiority Trial. JAMA Psychiatry, 73(9), 904–911. http://doi.org/10.1001/jamapsychiatry.2016.1720

Över hälften var arbetslösa och bara runt 5% hade ett heltidsarbete. Få hade en högskoleexamen och många hade inte ens examen från high school. 88,6% av patienterna hade en komorbid axel-i-störning. 70% hade en samtidig ångeststörning och 56,1% hade någon form av diagnosticerad beroendeproblematik.

I knappt fyra år rekryterade ett amerikanskt forskarlag totalt 237 deprimerade patienter som randomiserades till antingen KBT eller PDT. Den psykodynamiska terapin baserades på Luborskys “Supportive-expressive psychotherapy” och KBT på Becks kognitiva terapi. Behandlingarna var båda 16 sessioner långa och pågick under fem månader.

Behandlingarna utfördes på en sedvanlig öppenvårdsmottagning i USA och klinikerna var anställda inom verksamheten. Terapeuterna fick intensiv handledning av erfarna experter och skattningar av följsamhet och kompetens bedömdes som tillfredsställande och jämförbara med behandlingar utförda av expertterapeuter. Patienterna som sökte behandling var en relativt psykosocialt utsatt grupp. Över hälften var arbetslösa och bara runt 5% hade ett heltidsarbete. Få hade en högskoleexamen och många hade inte ens examen från high school. 88,6% av patienterna hade en komorbid axel-i-störning. 70% hade en samtidig ångeststörning och 56,1% hade någon form av diagnosticerad beroendeproblematik.

Primärt utfallsmått var observatörsskattad depression (enligt Hamilton Rating Scale for Depression) och forskarna fann att skillnaden i poäng mellan de båda behandlingarna var 0,86 till KBTs fördel. Detta motsvarar en effektstorlek om d=0.11 (Cohens d).

Studien är en så kallad ”noninferiority”-studie, vilket innebär att man med statistiska medel säkerställer huruvida två betingelser är att anse som likvärdiga eller om den ena är sämre. I detta fall undersökte man om PDT var sämre än KBT eller om behandlingarna var att anse som likvärdiga. Resultaten indikerar att PDT inte är underlägsen KBT. Primärt utfallsmått var observatörsskattad depression (enligt Hamilton Rating Scale for Depression) och forskarna fann att skillnaden i poäng mellan de båda behandlingarna var 0,86 poäng till KBTs fördel. Detta motsvarar en effektstorlek om d=0.11 (Cohens d). 16,1% av patienterna i PDT och 21,8% av patienterna i KBT fick minst en 50% minskning av depressiva symtom. Resultaten tyder således på att PDT är statistiskt icke underlägsen (non-inferior) till KBT.

På de flesta sekundära utfallsmått kunde non-inferiority inte fastställas statistiskt på grund av att grupperna minskat, men effekterna mellan behandlingarna var genomgående mycket små och tyder inte på någon existerande, kliniskt meningsfull, skillnad till KBTs fördel. Studien lider av väldigt mycket avhopp, 51,5% kom till 5 eller färre sessioner, 78,9% kom till 11 eller färre sessioner. Det fanns ingen skillnad avseende närvaro mellan de båda behandlingsgrupperna och många patienter fick sannolikt inte tillräcklig dos för att terapin skulle ha effekt.

I den senaste metaanalysen (Driessen et al., 2015) har antalet studier som ligger till grund för resultaten fördubblats och patientantalet nära tredubblats. Frågan är hur många till som skulle krävas för att psykodynamisk terapi ska ses som en relevant och verksam behandling vid depression?

Föreliggande studie är den andra riktigt stora randomiserade kontrollerade studien där PDT visats vara inte underlägsen, utan likvärdig, KBT vid depression. Tillsammans med Driessen et al., 2013 finns nu alltså två stora studier utförda av varandra oberoende forskarlag och på två i vart fall liknande behandlingsmanualer (om ej än identiska). Forskarlag har tidigare påpekat att PDT saknar just stora, välgjorda studier vid depression (se t.ex. Barth et al., 2013), men så är inte längre fallet. Därför kan det tyckas konstigt att Socialstyrelsen i sin remissversion av riktlinjer för behandling av ångest och depression sänker PDTs rekommendationsgrad vid mild till måttlig depression samtidigt som två non-inferioritystudier tillkommit. I den senaste metaanalysen (Driessen et al., 2015) har antalet studier som ligger till grund för resultaten fördubblats och patientantalet nära tredubblats. Frågan är hur många till som skulle krävas för att socialstyrelsen ska se psykodynamisk terapi som en relevant och verksam behandling vid depression?

Kommentarer (1)