För ett år sedan (förvisso kan exakt tidpunkt diskuteras – men även Jesu födsel är omtvistad avseende exakt tidpunkt…) föddes psykodynamiskt.nu. Bloggen föddes ur frustration över en låst psykoterapidebatt och ett tydligt reducerat psykodynamiskt inflytande inom psykiatrin – såg man inte att barnet höll på att kastas ut med badvattnet?

Sublimering är som bekant ett effektivt försvar och vår frustration omsattes i arbete – den ihärdiga myten att psykodynamisk psykoterapi och dess konstrukt är helt obeforskade gick förhållandevis snabbt att punktera. Det fanns mycket forskning om än inte i jämförelse med kusin KBT som vuxit sig stor, stark och kompetent på senare år. Psykodynamisk psykoterapiforskning har i förhållande till Beck & company helt klart hamnat på efterkälken, men det ska inte misstas för att det saknas empiriskt stöd.

När vi startade bloggen visste vi inte om någon skulle läsa den. Vi tänkte att då får åtminstone vi en plats där den forskning som annars är så svår att hitta finns samlad. Det verkar dock som att fler delar vårt intresse. Såhär efter ett år har vi med förundran sett 13593 unika besökare komma in på bloggen, och i januari häpnade vi när bloggen fick förbluffande 254 unika besökare på en dag. En blogg som från början mest var för oss själva har nu fått långt fler läsare än vi någonsin vågat drömma om. Genom bloggen har vi också blivit anlitade att föreläsa och inbjudna till spännande forskningsseminarier.

Vi är övertygade om att psykodynamisk psykoterapi har en viktig funktion att fylla och vi är oerhört glada över att många av våra läsare tycks hålla med. Ett tack vill vi också rikta till alla de som hört av sig med uppmuntrande ord och tips på spännande artiklar. Ett än större tack till de skribenter som erbjudit sina alster för att publiceras på bloggen (eller som gett vika på grund av vårt tjat). Ni är guld värda! Helst skulle vi vilja bjuda in er alla till ett stort ettårskalas, men vi får nöja oss med att tacka er den här vägen i stället.

Vi hoppas att ni vill fortsätta följa oss och att vi får anledning att skriva ett liknande inlägg om ytterligare ett år. Tack och på återseende!

Jakob och Karin