Farhågor finns att evidensbaserad medicin kan leda till en standardiserad klinisk praktik med sämre anpassning till varje särskild patients individuella behov. Den riskerar också att bli ett verktyg för politisk-administrativ kontroll och styrning av vården.” – Åke Thörn
I nya numret av Läkartidningen skriver Åke Thörn en briljant artikel om riskerna med att lita allt för blint på enbart evidensbaserad medicin inom kliniskt arbete. Thörn är själv specialist i allmänmedicin, yrkes- och miljömedicin.
Thörn skriver bland annat att:
“SBU:s utgångspunkt är att studiemodellen randomiserad, klinisk prövning (RCT) har högst bevisvärde på en graderad skala, och företrädare för våra nationella kvalitetsregister kallar modellen för »forskningens gyllene standard«. Metoden ger utmärkt kunskap om behandlingsresultat i standardiserade populationer, men i klinisk praktik finns sällan sådana. Den »gyllene standardens« resultat måste anpassas till varje enskilt patientfall. Att särskilt framhålla RCT framför andra studiemodeller och a priori ge den högst bevisvärde kan tolkas som att metod förväxlas med vetenskap. Kanske förtränger detta snäva synsätt förhållandet att frågeställningen måste bestämma valet av studiemetod, inte tvärtom, om man vill finna användbara svar.”
