Igår var den första officiella konferensdagen på Society for Psychotherapy Researchs (SPR) årliga konferens i Köpenhamn. Under hela konferensen går 12 parallella spår ordnade enligt teman såsom barn/ungdom, processforskning, trauma eller olika terapeutiska metoder. Under förmiddagen presenterades bland annat processforskning på ungdomsterapier gjord med en för ungdomar specialanpassad version av processinstrumentet ”psychotherapy Q-sort”.

En välbesökt panel under förmiddagen handlade om praktikorienterad forskning, alltså naturalistisk och/eller kliniknära forskning, med både diskussioner och presentationer rörande hur denna bör se ut och med resultat från studier av detta slag.

En forskargrupp vid Penn State University hade skickat ut en enkät till ett stort antal kliniker för att ta reda på vilken typ av forskning kliniker egentligen är intresserade av. Enligt de svar de fick var kliniker absolut mest intresserade av processforskning – alltså forskning som svarar på vad det egentligen är som fungerar i psykoterapi. Kliniker var även intresserade av ämnen såsom forskning på högriskpatienter och utfallsforskning. Hela 70 % av klinikerna som deltog i studien uppgav dessutom att de med största sannolikhet skulle medverka i en forskningsstudie kring deras intresseområde om möjligheten uppkom. Detta var en överraskning för forskarna då det alltid är svårt att rekrytera kliniker till studier, och frågan är väl kanske om detta verkligen stämmer överens med verkligheten om de faktiskt skulle tillfrågas att delta.

I samma panel presenterade Rolf Holmqvist en svensk studie, där även ett annat välbekant namn stod att finna i författarlistan: nämligen psykodynamiskt.nu:s egen Jakob Mechler! Tillsammans har de undersökt ett stort sample, för att titta på andelen patienter som försämras i primärvård och i psykiatri, avseende såväl globalt fungerande som specifika funktions- och symtomskalor. Vidare har de undersökt om det finns några terapeuteffekter avseende försämring i terapi. När dessa resultat publiceras kommer vi med största sannolikhet få skäl att återkomma till dem här på bloggen…

Louis Castonguay, en känd psykoterapiforskare även han vid Penn State University, presenterade en ambitiös processtudie som bland annat undersökte hur patienter upplevde olika typer av interventioner från terapeuter. Studien strävade efter att vara ”kliniskt synton” alltså smälta väl in i klinikens vardag. De lät elva psykologer med olika inriktning från början delta i design och implementering av studien. Psykologerna gick med på att under 24 månader använda vissa skalor för att mäta process efter varje session med vissa patienter, och dessa patienter fick även de fylla i processmått. De fann bland annat att sessioner som av patienten skattades som innehållandes mycket common factors också skattades som högkvalitativa. Detsamma gällde för sessioner som skattades ha hög grad av utforskande interventioner, och sessioner som hade låg grad av styrning. Flera andra interaktionseffekter och fynd fanns också bland resultaten i studien som säkert även denna kommer att ses i tryck snart.

På eftermiddagen hölls en strukturerad diskussion kring barn- och ungdomsterapier där flera forskare gjorde korta inlägg om vad de ser som viktigt framöver för barn- och ungdomsforskningen. Ett stort samtalsämne – precis som på den övriga konferensen – var processforskning. Som det ser ut idag görs merparten på processforskningen på vuxna medan det än så länge är tunt på barn- och ungdomsfronten. Gunnar Carlberg, tidigare chef och rektor på Ericastiftelsen och numer gästprofessor vid Stockholms Universitet, framförde fyra enligt honom viktiga punkter för barn- och ungdomsforskningen:

1)   Att fortsätta att forska på tidsbegränsade terapier. Idag har tidsbegränsade terapier för barn och ungdomar lovande resultat. Detta behöver undersökas ytterligare.

2)   Föräldrar! Vi saknar till stor del systematisk kunskap om föräldraarbetet i behandling av barn och ungdomar, trots att detta av många kliniker ses som oerhört viktigt.

3)   Att fånga barn och ungdomars egna upplevelser av psykoterapi

4)   Systematiska studier på mål, förhoppningar och förväntningar i psykoterapi.

Andra viktiga punkter, enligt deltagarna i diskussionen, var till exempel att även forska på yngre barn och spädbarn, att forska på fäder då i princip all föräldraforskning är gjord med mödrar, att se till att förankra utfallsforskning i en tydlig teori om vad det är som leder till förändring, att skapa mer sofistikerade utfallsmått, att fundera på vad som händer mellan sessionerna och att mer specifikt undersöka vad som fungerar för vem.

Den största diskussionsfrågan, som också var syftet, handlade dock om hur barn- och ungdomsforskare inom psykoterapi kunde organisera sig för att optimera den forskning som görs. Ett problem som lyftes var hur forskning ofta sker på helt olika modeller, inom skilda områden och om det är inom samma område, med helt olika mått. Möjligen skulle forskningen tjäna på en samordning mellan olika forskargrupper internationellt. Mötet ledde till flera idéer om hur kontaktytor kan skapas. Det lyftes också hur mycket större forskning inom psykoterapi för barn och ungdomar redan blivit. Flera av deltagarna mindes SPR-konferenser för bara några år sedan då antalet presentationer rörande barn gick att räkna på ena handens fingrar. Detta år hålls det under varje session minst en panel som handlar om forskning rörande barn och ungdomar. Alla var överens om att det kommer att bli spännande att se hur fältet ser ut om ytterligare ett par år!

Dagen avslutades med poster presentations, med 68 posters rörande allt mellan himmel och jord inom psykoterapiforskning. Eller vad sägs om: How Taiwanese women who refuse marriage seek for subjective and social identification; Weakenings and repairs in supervisory alliances; Quality assurance of  treatment for personality disorders – a web based solution; How do anaclitic and introjective patients speak? Microanalysis of the words used by depressive and anxious patients throughout the therapeutic process; A clinical case study of a psychoanalytic psychotherapy monitored with functional neuroimaging; Classifying client laughter in psychotherapy eller How do insecurely attached patients become secure? A multiple case study with the patient attachment coding system?

Under öppningsceremonin för Society for Psychotherapy Research (SPR)s årliga konferens i Köpenhamn handlade SPR:s president Hadas Wisemans anförande som om kontakt (connection). Hon menade att för terapeuter är kontakt ett ständigt aktuellt ämne. Vi fokuserar på patientens kontakter med andra, i nära relationer utanför terapin. Dessutom fokuserar vi på vår kontakt med våra patienter i terapin. Strävan efter kontakt med andra är en mänsklig drivkraft som tar sig uttryck på åtskilliga vis.

Wiseman belyste hur forskning på relationer i och utanför terapin alltid varit av stort intresse. Forskning på terapeutisk allians är ett av de allra största, om inte det största, ämnet inom psykoterapiforskning. Anknytningsteorin har vuxit sig oerhört stark och enar terapeuter från flera terapeutiska läger. Mary E. Connors (2011) belyste detta och kallade anknytningsteorin för ”a secure base for psychotherapy integration”. Ett annat skäl till detta är att anknytningsteorin har ett helt livstidsperspektiv ”från vaggan till graven”. Idag sker forskning på anknytning och relaterande utifrån flera olika perspektiv, såsom förändring i anknytning som utfall i terapiforskning, klient-patient-matchning i terapi, anknytning som processmått, psykoterapispecifika anknytningsmått med mera.

Temat för årets konferens är ”Facilitating Change: Learning from the Past, Looking to the Future.” Wiseman avslutar därför sitt tal med sin syn på vad psykoterapiforskningen behöver för att fortsätta leva och frodas i framtiden:

• Skapa kontakter
  -     Integration av olika domäner inom psykologin, såsom klinisk psykologi, utvecklingspsykologi, socialpsykologi, personlighetspsykologi och neuropsykologi. Olika domäner har mycket att lära av varandra, och det finns ”fruit for all”!
  -     Integration mellan olika psykoterapiskolor
  -     Att bygga broar från forskning till praktik och tillbaka. Kontaktytor mellan forskare och kliniker är av yttersta vikt för att forskningen ska fortsätta att vara relevant och för att vårt kliniska arbete ska fortsätta att utvecklas.
• Metodologisk pluralism
  -     Pluralism avseende forskningsparadigm. Kvantitativt, kvalitativt – vi behöver både makro, meso och mikro, RCT:s, diskursanalys, teoriskapande fallstudier och allt däremellan!
  -    Fortsatt förfining av våra konceptualiseringar av relationen och dess komponenter.
• Att se relationer i kontext och förändring
  Relationer ser inte likadana ut över olika kulturer, kontexter och tidsåldrar. Vi behöver förstå de olika sätt som relaterande sker på över världen och hur vårt relaterande är i förändring, exempelvis tack vare teknik som skapar möjligheter till att ha relationer på nya vis.
• Mentorsrelationer och samarbete inom psykoterapiforskning
  En nyckel för att forskningen ska fortgå och utvecklas är att skapa goda mentorsrelationer mellan seniora och nya forskare. Vidare kommer forskningen att frodas när forskare samarbetar och skapar kontaktytor mellan varandra.

Under öppningsceremonin delades även priser ut. ”Senior distinguished investigator award” gavs till Adam Horvath, som är mest känd för att ha utvecklat Working Alliance Inventory, samt Jaques Barber, som gjort stora insatser inom psykoterapiforskning och även skrivit flera böcker.