Nyligen publicerades den första studien som tittar på neurobiologiska förändringar i hjärnan efter psykodynamisk långtidsterapi vid depression.
Det finns sedan tidigare liknande studier på kortare terapiformer, närmare bestämt interpersonell psykoterapi och kognitiv beteendeterapi. De har visat på förändringar i det limbiska systemet och vissa områden i prefrontala cortex, som resultat av behandling.
Idag står det så gott som klart att det limbiska systemet, och särskilt amygdala, aktiveras mer hos personer med depression när de exponeras för emotionella stimuli. Man tror att denna ökade aktivitet kan ha att göra med en ökad reaktivitet på negativa emotionella stimuli. Därtill finns det forskning som tyder på att antidepressiv medicin påverkar denna överreaktivitet – man har funnit att aktivering av amygdala normaliserats vid medicinerad remisson.
Man har även sett förändringar i prefrontala områden i hjärnan i samband med depression. Förändringarna i detta område syns vid utförandet av kognitiva uppgifter. Prefrontala cortex är involverat i många reglerande processer vilket lett till hypotesen att dessa förändringar är förknippade med affektreglering under depressiva episoder, eller med försvagad kognitiv kontroll.
De deprimerade patienterna hade vid det första tillfället högre aktivering i vänstra främre hippocampus/amygdala, delar av cingulum, och prefrontala cortex. Efter femton månaders psykodynamisk psykoterapi hade denna aktivering minskat.
I denna studie scannades deprimerade patienter med en funktionell magnetkamera (fMRI) innan och efter femton månaders psykodynamisk psykoterapi. Vid samma tillfällen scannades en frisk kontrollgrupp som matchats för kön, ålder och utbildning.
Vid båda scanningstillfällena visades bilder av anknytningsrelaterade scenarion, ibland med neutrala beskrivningar, ibland med beskrivningar med personliga meningar som hämtats ur en tidigare utförd anknytningsintervju med varje patient.
Hos de deprimerade patienterna, men inte hos kontrollgruppen, reagerade hjärnan olika på det personliga anknytningsmaterialet vid den första och andra mätningen. De deprimerade patienterna hade vid det första tillfället högre aktivering i vänstra främre hippocampus/amygdala, delar av cingulum, och prefrontala cortex. Efter femton månaders psykodynamisk psykoterapi hade denna aktivering minskat.
Minskningen var förknippad med förbättring avseende depressivitet specifikt, och i prefrontala cortex också med symtomförbättring mer generellt. Detta är alltså den första studien som visar på förändringar i hjärnan efter psykodynamisk långtidsterapi.
