Idag inleder Society for Psychotherapy Research (SPR) sin årliga konferens, som i fyra dagar framåt kommer att utspela sig i Köpenhamn. Under konferensen som har deltagare från hela världen kommer 129 panelpresentationer, 13 strukturerade diskussioner, 16 “brief paper sessions” och 2 poster sessions att hållas.
En av presentationerna denna förmiddag hölls av Joel Town, som är känd terapeut och forskare framför allt inom ISTDP. Under förmiddagen talade han dock primärt om ett för honom relativt nytt intresseområde, nämligen hur kunskap om och bedömning av anknytning och mentaliseringsförmåga hos patienter kunde guida terapeuter i sina val av interventioner i terapin.
Town inleder med frågan “Vad skapar en effektiv samtalsterapi?” Enligt honom är svaret:
- en terapeutisk ansats grundad i skapandet av en stark terapeutisk allians
- en solid teoretisk grund för behandlingen
- att terapin inriktar sig mot specifika problematiska mönster hos patienten
- att terapin består av systematiska tekniker som ökar dern psykologiska flexibiliteten (psychological adaption)
- att effekten från terapin regelbundet undersöks och att behandlingen anpassas därefter
- utbildade terapeuter…
- … som använder sig av de metodologiska riktlinjerna flexibelt och i enlighet med patientens behov
- …och som själva tror att deras metod kommer att vara till nytta för patienten
- regelbunden handledning
och - användandet av verkligt kliniskt fallmaterial i handledning och för egen granskning.
Trygg anknytning, menar Town, bidrar till välfungerande stressreglering, och välfungerande stressreglering innefattar att ta hjälp av anknytningspersoner. För personer med otrygg anknytning är detta en av de saker som inte fungerar.
Town beskriver några kliniska kännetecken på deaktiverande strategier, som ofta är en del i undvikande anknytning:
- förnekande av anknytningsbehov (vilket också innefattar förnekandet eller undanhållandet av stress eller negativ affekt)
- explicit mentalisering (snarare än implicit)
- betonande av autonomi, självständighet och styrka
- svårigheter med samarbete och att binda sig
- självkritik och perfektionism
- sårbarhet under en synbar resiliens och styrka
Några kliniska kännetecken på hyperaktiverande strategier, som ofta är del i ambivalent anknytning, är:
- att svara på ökad stress med ökade anknytningsstrategier
- minimera affektuttryck och tränga bort negativa känslor
- att även under låg stress uttrycka anknytningsbehov
- ångestladdade försök att få stöd och lättnad från andra
- krävande, klängiga och anspråktagande beteenden.
En svårighet som terapeut är att vara validerande och engagerad i patienten, samtidigt som ett bemötande som är allt för affektladdat, oroat eller medkännande kan aktivera patientens anknytningssystem ännu mer vilket ökar de icke-fungerande anknytningsstrategierna och minskar reflektionsförmågan. Detta menar Town är en av de största utmaningarna för nya terapeuter – att hålla patientens anknytningssystem aktiverat, men inte för mycket, samt att vara engagerad men neutral som terapeut.
Town menar även att en bedömning av hur patientens mentaliseringsnivå ser ut på de olika mentaliseringsdimensionerna implicit-explicit, intern-extern, själv-andra och kognitiv-affektiv kan vara till hjälp i val av interventioner. Inom mentaliseringsbaserad terapi talar man om “contrary moves” vilket går ut på att försöka skapa balans mellan polerna på dessa dimensioner. Om patienten till exempel ägnar sig åt mycket implicit mentalisering men inte åt explicit mentalisering bör terapeuten fokkusera på och stärka upp det senare.
Under Towns presentation visar han även videomaterial som illustrerar hur vi kan bedöma anknytningsmönster och mentaliseringsförmåga hos patienter, och hur vi utifrån detta kan intervenera. Towns föreläsning bjuder på en spännande integration av ISTDP-teori och anknytning- /mentaliseringsteori som både visar på likheter mellan teorierna och utvecklingsmöjligheter när de integreras.
